Efter flera timmar av bittra strider och inte alls speciellt många upplösningar så la vi oss för att sova. Han tog min hand. Vad ska jag säga? Han höll mig i handen och vi somnade.
Jag vaknade av att rummet var upplyst av en strålande dag. Han strök bort håret ur min panna, fem sex sju ömsinta stryk, och hans ljusblå ögon var enorma och reflekterade morgonens släpljus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar